Bryt normen!

Vi i vår grupp valde att bryta mot en av de starkare normerna i vårt samhälle: ”Tala aldrig med den som sitter bredvid dig på tunnelbanan”. För att sedan göra det ännu värre valde vi att föra en vild diskussion där målet var att försöka göra dem som satt bredvid engagerad. Vi testade detta på två olika personer och fick två mycket skilda och intressanta reaktioner.

I det första tåget satte sig Patricia och Julius bredvid en äldre dam medans jag gick en bit bort för att anteckna allt som sades. Patricia och Julius startade en diskussion angående Rosa Bandet och huruvida det var bra eller ej. Efter ett tag försökte de få med damen som satt mittemot genom att fråga om hon hade ett Rosa Band. Hon låtsades inte höra utan kollade stint ut genom fönstret. Patricia och Julius fortsatte med två frågor till men tanten vägrade lyssna. Julius lade då upp sina fötter på sätet bredvid henne och gick vidare till en diskussion om religion. Den här gången pratade Julius och Patricia bara med varandra men damen var trots det synbart besvärad av deras prat. Hon skruvade på sig och trots att hon bara hade mindre än en station kvar att åka så tog hon fram en bok som dök ner bakom. Jag kan slå vad om att hon inte hann läsa mycket innan hon fick bråttom av vid nästa stopp.

Nästa person som Julius och Patricia gjorde till offer var en yngre tjej i kanske övre tjugoårs ålder. Hennes reaktion var annorlunda än damens. Det märktes redan från början att hon lyssnade på det Patricia och Julius sade men trots det blev hon väldigt förvånad när hon blev frågad vad hon tyckte om Rosa Bandet. Hon skrattade och lyfte på ögonbrynen innan och tveksamt gav sig in i diskussionen. Det krävdes en del ansträngning från Julius och Patricias sida för att hålla henne kvar i snacket trots att hon inte verkade ha några problem med att bli indragen.
Folket som satt runt omkring såg förvånade ut över vad Julius och Patricia faktiskt gjorde. Två tjejer som satt bredvid mig skrattade tyst åt vad som hände och diskussionen fick många sneda blickar.

Den första reaktionen vi fick är den som jag skulle kalla typisk. Reaktionerna var båda mer eller mindre vad jag väntade mig. Båda ”offren” kände sig lite obekväma och det märktes att det inte ansågs vara ett normalt att prata med okända så som vi gjorde. I Sverige är det mycket viktigt att man följer normen. Den som bryter mot normen anses som konstig. Man ska hålla sig för sig själv och sköta sitt och inte lägga sig i vad andra gör.

Detta är definitivt en brist i vårt samhälle idag. Vi ser självständigt som något positivt och vi ryggar inför nya person och chansen att göra tågresan en aning roligare genom att prata med någon. Det är ganska alarmerande när man ser exempel på det som med den gamla damen. Vi måste se att detta kräver ändring. En tant ska inte behöva svimma av den enkla frågan om han har ett Rosa Band. Vi ville inte skada henne på något sätt, tvärt om. Ändå rusar hon av vagnen så fort hon får chansen att fly. Ett stort problem som kräver ändring.
Fler personer borde ta initiativet och prata med den som sitter bredvid på tåget eller står i samma busskur. En enkel handling som här kul och gör både dig och en annan människa lite gladare. Det krävs inte mycket om man vill köra en ändring. Ett leende eller ett ”hej” räcker för att göra en persons dag lite ljusare.

Om jag hade blivit utsatt för samma sak hade jag reagerat mer som den yngre tjejen. Jag hade definitivt blivit förvånad över att någon okänd valde att prata med mig men jag skulle snarare bli glad över att någon vågade vara öppen än ignorera personen.