Måndag
Idag hade vi ett litet möte med Dan där vi gick igenom vår utställningsguide och kollade på vad som behövde ändras och förbättras med den. Vi fick feedback och arbetade sedan lite med den innan vi slutade och gick på lunch.
Tisdag
Idag var en kul dag. Våra bilder var klara och framkallade och vi fick ramar att stoppa de i. Vi skrev klart det sista i utställningsguiden och fick med hjälp av kopieringsmaskinen ihop den till en fin liten bok. Vi placerade ut våra snygga bilder och klistrade fast små namnetiketter på varje ram. Guiden kommer vi hänga bredvid bilderna på torsdag så att den inte hinner bli nerdragen. Vi var den grupp som blev klara snabbast i klassen och efter att allt var utplacerat kunde vi gå hem lite tidigare.
tisdag 15 december 2009
söndag 13 december 2009
Dagbok vecka 50
Måndag
Vi skrev vår projektplan och blev klara med den i god tid innan lunch. Vi hade redan planerat hur våra bilder skulle se ut så vi hade tid att gå ut i Sickla och ta två av fotona. Julius har en 12.1 megapixel kamera på sin mobil som vi använde för fotningen. Det blev två jätte bra foton och vi låg bra till tidsmässigt när vi gick på lunch.
Tisdag
Vi åkte ut på stan på eftermiddagen och tog de tre resterande fotona. Det var jätte kul. Vi fick chans att gå in på två kyrkor (en i vilken en barnkör tränade luciasånger och lät helt underbara) och vi fick även kolla på en moské och en synagoga. Vi blev klara tidigt och kunde gå hem och ta det lugnt.
Torsdag
På morgonen gick vi igenom med Dan hur vi skulle skriva våra utställningsguider. Sedan var det dags att börja arbeta. Det gick lite trögt i början men när passet var slut hade vi i alla fall pratat ihop oss och skrivit tankekartor för de olika begreppen.
Fredag
Vi hade inte kommit så långt igår som vi hade önskat och bestämde oss för att komma tidigare än nödvändigt för att slippa stressen. Redan tio satt jag och Patricia och skrev på våra texter. Julius kom lite senare och redigerade bilderna och lade upp de på Learnet. Vi var klara med allt innan lunch och kunde lämna in alla texter. Efter lunchen kändes det som att vi var den ända gruppen som inte stressade.
Sammanfattning vecka 50
Vi är bra på att få in våra arbeten i tid. Vi tar alla ansvar för att sakerna blir gjorda och att deadline hålls. Jag känner aldrig att det har funnits något problem med ojämn arbetsuppdelning. Vi har alla tagit liga mycket ansvar och det känns bra att jobba inom den här gruppen.
Vi skrev vår projektplan och blev klara med den i god tid innan lunch. Vi hade redan planerat hur våra bilder skulle se ut så vi hade tid att gå ut i Sickla och ta två av fotona. Julius har en 12.1 megapixel kamera på sin mobil som vi använde för fotningen. Det blev två jätte bra foton och vi låg bra till tidsmässigt när vi gick på lunch.
Tisdag
Vi åkte ut på stan på eftermiddagen och tog de tre resterande fotona. Det var jätte kul. Vi fick chans att gå in på två kyrkor (en i vilken en barnkör tränade luciasånger och lät helt underbara) och vi fick även kolla på en moské och en synagoga. Vi blev klara tidigt och kunde gå hem och ta det lugnt.
Torsdag
På morgonen gick vi igenom med Dan hur vi skulle skriva våra utställningsguider. Sedan var det dags att börja arbeta. Det gick lite trögt i början men när passet var slut hade vi i alla fall pratat ihop oss och skrivit tankekartor för de olika begreppen.
Fredag
Vi hade inte kommit så långt igår som vi hade önskat och bestämde oss för att komma tidigare än nödvändigt för att slippa stressen. Redan tio satt jag och Patricia och skrev på våra texter. Julius kom lite senare och redigerade bilderna och lade upp de på Learnet. Vi var klara med allt innan lunch och kunde lämna in alla texter. Efter lunchen kändes det som att vi var den ända gruppen som inte stressade.
Sammanfattning vecka 50
Vi är bra på att få in våra arbeten i tid. Vi tar alla ansvar för att sakerna blir gjorda och att deadline hålls. Jag känner aldrig att det har funnits något problem med ojämn arbetsuppdelning. Vi har alla tagit liga mycket ansvar och det känns bra att jobba inom den här gruppen.
måndag 7 december 2009
Spåk och Kön
Inledning och frågeställning
Sociologi är läran eller vetenskapen om samhället. Språksociologi är alltså vetenskapen om samhället och språket och hur de påverkar varandra.
Det är en intressant fråga att studera. Hur påverkas samhället av språket? Hur påverkas språket av samhället? Påverkar båda varandra eller inte alls?
Jag har valt att studera skillnaden mellan män och kvinnor i hur de talar till busschauffören. Jag vill studera detta då det r intressant att ta reda på om men kan se någon skillnad i män/kvinnors vana att tacka och agera artiga. Är det så att kvinnor är mjukare och känner mer press på sig när det gäller att inte stöta sig med andra människor? Är det så att man kan se en skillnad då männen är mer rakt på sak, inte bryr sig om vad andra tycker om dem och inte slösar tid på en så trivial sak som ett tack?
Det är en inressann fråga att diskutera och jag vill till viss grad besvara den genom den här undersökningen.
Metod
Jag har gjort min undersökning tillsammans med Zainabou och Sofia.
Jag valde att jämföra skillnaden mellan män och kvinnor i hur de talar till chauffören (eller inte talar alls). Jag valde också att kolla på skillnaden mellan områden genom att åka två bussar för att se om man kunde se någon skillnad där. För att få fram det jag ville åkte jag därför två busslinjer: en innerstadsbuss (69 mot Blockhusudden) och en förortsbuss (172 mot Norsborg).
Jag satte mig helt enkelt längst fram i bussen och skrev ner hur många kvinnor samt män som steg på det båda bussarna och hur många av dessa som tackade eller hälsade på föraren.
Resultat
På innerstadsbussen gick det på 40st kvinnor. 15st av dessa tackade fröaren.
Det gick också på 23st män varav endast 6st tackade.
Detta ger ett procentantal på 38 % som tackade hos kvinnorna och 26 % hos männen.
På förortsbussen gick det på 40st kvinnor. 6st av dessa tackade föraren.
Det gick också på 35st män varav 7st talade till föraren.
Detta betyder att det hos kvinnorna var 15 % som tackade medans det hos männen var 20 %.
När jag jämför mellan män och kvinnor kommer jag att använda de resultat jag fick fram när jag åkte innerstadsbussen. Det var på den bussen flest personer hälsade och jag bedömer det därför som den mest passande resan att basera min undersökning på.
Jag såg här en nämnvärd skillnad mellan män och kvinnor i hur de agerade och talade till föraren på bussen. Som jag redan nämnt tidigare var det 38 % av kvinnorna som hälsade på föraren medans det bara var 26 % av männen. Detta visar att kvinnor (när det gäller innerstadsbussen från T-centralen till Kaknästornet) är mer benägna att tala till chauffören*
Kvinnor är mjukare och deras vilja att inte uppröra andra är större än männens. Det visas när man ser vilka som tackar bussföraren. De som väljer att göra det är de som inte vill stöta sig eller verka ohyfsade på något sätt.
Hos männen ser man andra egenskaper. Undersökningen visar att män har mindre av den avhållsamhet som finns hos kvinnor. Män kan ta för sig mer och ta i utan att bry sig om vad andra tycker om dem. Det ser man i undersökningen när det är fler män som bara klampar rakt in i bussen utan att bry sig om att byta några ord med chauffören.
Något som jag också vill lyfta fram skillnaden mellan innerstaden och förorten och med det skillnaden mellan den typiska innestadssvensken och invandraren från förorten.
På innerstadsbussen var majoriteten av passagerarna svenskar. De såg ut som svenskar och betedde sig som svenskar ”ska”. Därför är det jätteinressant att diskutera skillnaderna jag såg mellan svensk och utländsk när jag gjorde min undersökning. Jag såg mycket av ”artig men reserverad” när jag satt på innerstadsbussen. Större delen av de som gick på nickade och log när de passerade föraren.
En stor kontrast från vad jag såg på förortsbussen. Där hade majoriteten av passagerarna utländsk bakgrund. Den skillnad jag såg var att inte alls lita många här som brydde sig om att tilltala bussföraren. Här såg jag inte alls lika många ”hej” och ”tack”. Jag tror att det beror på att de som inte kommer från Sverige och som har influenser från andra kulturer inte har den bestämda idé som säger att man måste vara artig.
Det kan ju diskuteras om denna vana som svenskarna har är bra eller inte. Det är inte på något sätt en skadlig vana. Tvärtom ser utomstående det ofta som en god egenskap att svenskarna är så trevliga och artiga. Men denna ”typiska” egenskap kan också resultera i att vi svenskar inte vågar säga vad vi egentligen tycker i en situation. Men i stort ser jag vår artighet som en god vana. De hejar på busschauffören när andra, som inte har den vanan inlärd på samma sätt, inte gör det.
Källor
http://ne.se/lang/sociologi
*Det kan diskuteras kring huruvida kvinnor känner större press att vara artiga och trevliga. Denna undersökning är allt för liten för att ge svar på den frågan. Det skulle krävas en mycket större och mer omfattande undersökning för att ge ett veteskapligt svar på frågan. Jag vill därför betona att det jag fått fram här inte på något sätt är bevisade fakta.
Sociologi är läran eller vetenskapen om samhället. Språksociologi är alltså vetenskapen om samhället och språket och hur de påverkar varandra.
Det är en intressant fråga att studera. Hur påverkas samhället av språket? Hur påverkas språket av samhället? Påverkar båda varandra eller inte alls?
Jag har valt att studera skillnaden mellan män och kvinnor i hur de talar till busschauffören. Jag vill studera detta då det r intressant att ta reda på om men kan se någon skillnad i män/kvinnors vana att tacka och agera artiga. Är det så att kvinnor är mjukare och känner mer press på sig när det gäller att inte stöta sig med andra människor? Är det så att man kan se en skillnad då männen är mer rakt på sak, inte bryr sig om vad andra tycker om dem och inte slösar tid på en så trivial sak som ett tack?
Det är en inressann fråga att diskutera och jag vill till viss grad besvara den genom den här undersökningen.
Metod
Jag har gjort min undersökning tillsammans med Zainabou och Sofia.
Jag valde att jämföra skillnaden mellan män och kvinnor i hur de talar till chauffören (eller inte talar alls). Jag valde också att kolla på skillnaden mellan områden genom att åka två bussar för att se om man kunde se någon skillnad där. För att få fram det jag ville åkte jag därför två busslinjer: en innerstadsbuss (69 mot Blockhusudden) och en förortsbuss (172 mot Norsborg).
Jag satte mig helt enkelt längst fram i bussen och skrev ner hur många kvinnor samt män som steg på det båda bussarna och hur många av dessa som tackade eller hälsade på föraren.
Resultat
På innerstadsbussen gick det på 40st kvinnor. 15st av dessa tackade fröaren.
Det gick också på 23st män varav endast 6st tackade.
Detta ger ett procentantal på 38 % som tackade hos kvinnorna och 26 % hos männen.
På förortsbussen gick det på 40st kvinnor. 6st av dessa tackade föraren.
Det gick också på 35st män varav 7st talade till föraren.
Detta betyder att det hos kvinnorna var 15 % som tackade medans det hos männen var 20 %.
När jag jämför mellan män och kvinnor kommer jag att använda de resultat jag fick fram när jag åkte innerstadsbussen. Det var på den bussen flest personer hälsade och jag bedömer det därför som den mest passande resan att basera min undersökning på.
Jag såg här en nämnvärd skillnad mellan män och kvinnor i hur de agerade och talade till föraren på bussen. Som jag redan nämnt tidigare var det 38 % av kvinnorna som hälsade på föraren medans det bara var 26 % av männen. Detta visar att kvinnor (när det gäller innerstadsbussen från T-centralen till Kaknästornet) är mer benägna att tala till chauffören*
Kvinnor är mjukare och deras vilja att inte uppröra andra är större än männens. Det visas när man ser vilka som tackar bussföraren. De som väljer att göra det är de som inte vill stöta sig eller verka ohyfsade på något sätt.
Hos männen ser man andra egenskaper. Undersökningen visar att män har mindre av den avhållsamhet som finns hos kvinnor. Män kan ta för sig mer och ta i utan att bry sig om vad andra tycker om dem. Det ser man i undersökningen när det är fler män som bara klampar rakt in i bussen utan att bry sig om att byta några ord med chauffören.
Något som jag också vill lyfta fram skillnaden mellan innerstaden och förorten och med det skillnaden mellan den typiska innestadssvensken och invandraren från förorten.
På innerstadsbussen var majoriteten av passagerarna svenskar. De såg ut som svenskar och betedde sig som svenskar ”ska”. Därför är det jätteinressant att diskutera skillnaderna jag såg mellan svensk och utländsk när jag gjorde min undersökning. Jag såg mycket av ”artig men reserverad” när jag satt på innerstadsbussen. Större delen av de som gick på nickade och log när de passerade föraren.
En stor kontrast från vad jag såg på förortsbussen. Där hade majoriteten av passagerarna utländsk bakgrund. Den skillnad jag såg var att inte alls lita många här som brydde sig om att tilltala bussföraren. Här såg jag inte alls lika många ”hej” och ”tack”. Jag tror att det beror på att de som inte kommer från Sverige och som har influenser från andra kulturer inte har den bestämda idé som säger att man måste vara artig.
Det kan ju diskuteras om denna vana som svenskarna har är bra eller inte. Det är inte på något sätt en skadlig vana. Tvärtom ser utomstående det ofta som en god egenskap att svenskarna är så trevliga och artiga. Men denna ”typiska” egenskap kan också resultera i att vi svenskar inte vågar säga vad vi egentligen tycker i en situation. Men i stort ser jag vår artighet som en god vana. De hejar på busschauffören när andra, som inte har den vanan inlärd på samma sätt, inte gör det.
Källor
http://ne.se/lang/sociologi
*Det kan diskuteras kring huruvida kvinnor känner större press att vara artiga och trevliga. Denna undersökning är allt för liten för att ge svar på den frågan. Det skulle krävas en mycket större och mer omfattande undersökning för att ge ett veteskapligt svar på frågan. Jag vill därför betona att det jag fått fram här inte på något sätt är bevisade fakta.
söndag 6 december 2009
Igår - Idag - Imorgon
Igår
Min syn på svenskhet har inte ändrats mycket från starten av det här Caset. Där emot har min syn på svenskhet blivit betydligt bredare. Efter allt vi har arbetat med och allt jag har lärt mig kan jag se mer i ordet ”svensk”. Det är inte längre den där människan som jag beskrev i mitt första inlägg. En person som jag endast beskrev kort som inskränkt när det gäller känslor, religion och andlighet. Nu är det något bredare och det betyder något mer. Jag skulle kunna använda en hel uppsats nu till att beskriva vad de innebär att vara svensk, något som jag aldrig kunnat drömma om när vi startade med Svea.
Jag ska dock inte bli allt för bred när går in på vad jag anser är svenskt. Jag ska betona vad jag anser vara grunden och ryggraden i det svenska beteendet. Det är just det som vår grupp såg exempel på när vi fick uppgift att bryta normen. Det är svenskars tendens att hålla sig för sig själva. Den egenskap som hindrar svenskar från att prata med okända människor och ”vara till besvär” genom att fråga hur någon mår.
Detta är en egenskap som jag ser genomgående i det svenska samhället. Jag ser det när jag sitter på bussen och var och en håller sig för sig själv, ensam på sitt dubbelsäte och med en blick som undviker att fastna på någon. Jag ser det när någon ramlar på gatan och de endast är en bråkdel av alla runt omkring som faktiskt skulle stanna och fråga hur det gick. Jag ser det när jag går på stan och varje människa skyndar fram för sig själv med blicken i marken. Jag ser det till och med i familjen där den yngre generationen glatt lämnar över ansvaret av sina föräldrar till staten.
Jag ska inte generalisera men detta är egenskaper som jag ser prov på genomgående i det svenska samhället.
Det är något som kräver förändring. Vi behöver folk som vågar ta steget och prata med kvinnan på busshållsplatsen och hjälpa damen med hennes tunga kassar. Vi har farligt mycket fördomar och idéer om vad som är rätt och fel. Det är de som behöver försvinna.
Det är svårt att sätta fingret på var denna vana och vilja att hålla sig för sig själv kommer ifrån. Efter att ha sett Världens Modernaste Land skulle jag säga att det kommer från vanor långt tillbaka i Sveriges historia. Sverige är och har genom hela historien varit ett glesbefolkat land där sällskap med andra har varit svårt på grund av de stora avstånden.
Den vanan sitter av allt att döma kvar hos det svenska folket. Vanan att klara sig för sig själv och agera oberoende av andra har inte släppt och när vi nu lever i en värld med otroligt små avstånd ser man det tydligare än någonsin. Trots att vi träffar nya personer varje dag så har vi en idiotisk ide som säger att vi inte får prata med dem. Det som tidigare var ”inte kan” har idag blivit ”inte får”.
Det var en nödvändighet att klara sig själv. Idag är det inte längre det, men vanan har på något sätt hängt med genom historien och kan ses som en stark egenskap i det svenska samhället idag.
Idag
Sedan har vi vad folk gillar att kalla den ”typiska svensken”.
Går det att förklara vad som är en ”typisk svensk”? Det finns många olika uppfattningar som svar på den frågan.
Jag har läst tre andra bloggar. Den första bloggen jag läste var Sebastian Lithanders. Hans beskrivning av svensken var vad jag skulle kalla ganska typisk. Enligt honom var den typiska svensken den som är expert på att bilda kö, på att hålla ordning och reda och den som är blyg och inte alltid säger som det är. Den typiska svensken firar midsommar och han nämnde även dalahäst och natur. Detta är egenskaper som många nämner när man frågar efter den typiska svensken.
Jag har även läst Isabelle Wadeckis blogg. Hon borjade ett inlägg med hej-jag-vill-inte-synas-och-vara-i-vägen-men-när-ni-gått-kan-ni-ge-er-fan-på-att-jag-ska-klaga. En bra mening som beskriver ett av de grundläggande dragen hos den ”typiska svensken”. När hon beskriver de ”typiska svensken” lägger hon mer vikt på beteende än saker och traditioner. Hon nämner ovilja att ta kontakt med människor och samtidigt den idé som finns hos svensken att han måste agera artigt och inte allt för uppseendeväckande eller annorlunda.
Den sista bloggen jag läser är skriven av Leonard Stenberg (själv kallar han den Vittras bästa blogg). ”Generellt sett ser jag en typisk svensk som en person som vill passa in. En typisk svensk har en idé om hur den typiska svensken är.” En bra mening som säger väldigt mycket. Leo beskriver det svenska beteendet och betonar deras vilja att vara trevliga och säga ”rätt” saker även när de inte menar det eller tycker något helt annat.
Alla personer vars bloggar jag har läst har mycket bestämda idéer om vad den ”typiska svensken” är. Det är farligt när vi kommer till det stadiet att alla har en idé om vad svenskhet är, speciellt när den bilden inte är skärskilt possetiv. Iden skapas (självklart måste vi själv ha skapat den genom visst hadlande) och vi känner oss tvingade att agera enligt den idén. I alla länder finns det vissa normer som folket måste leva upp till mer eller mindre för att accepteras. I Sverige har vi vissa hemska normer att leva upp till!
En av de normer vi ser i samhället är att man inte får stå ut från mängden. Man får inte på något sätt verka annorlunda eller konstig genom att bryta mot de oskrivna regler som finns. ”Medelklass” är ett fint ord i Sverige och har man karriär, villa och Volvo så blir man accepterad.
Denna idé leder då förstås till att ingen vågar gå åt andra hållet, bryta normen och prata med kvinnan på bussen. Vi får inte stå ut från mängden.
Här har vi problemet med ”den typiska svensken”. Det är inte en bra fras. Följer men det som folk anser vara ”typiskt” för svensken så blir man en grå och inskränkt figur som inte vågar sträcka sig ut och ta för sig av livet.
Tack gode gud att det finns undantag. Jag vill ha fler svenskar som tar steget och går emot strömmen. Som ler och pratar med folk, som gör något som andra inte vågar göra. Att bli kallad ”typisk svensk” är inte bra så snälla gör er inte förtjänta av en sådan benämning.
Imorgon
När det kommer till att spana in i Sveriges framtid finns det inga klara besked att ge. Men genom att kolla på Sveriges tidigare utveckling och struktur idag så kan man till viss del förutspå hur vårt samhälle kommer se ut om runt hundra år.
Utvecklingen går snabbt framåt. Jag har svårt att se hur kommunikationerna vi har i världen idag kan komma att gå snabbare. Avstånden blir hela tiden mindre. De krymper, inte bara när det gäller kommunikationer utan också när det gäller länder och kultur. Vi kan se hur gränser suddas ut och kulturer förloras till västerländska vanor. Vi ser hur land sekulariseras när religionen blir mindre betydande och mindre länder får mindre makt att påverka.
Sverige kommer i framtiden att få mindre makt att påverka. Det blir hela tiden svårare för små länder som Sverige att skapa en effekt på världssituationen. Idag när världen är så liten som den är, är det endast de stora staterna som klara av att påverka medans vi inte kan förhindra att påverkas. Det är ett problem. Där det förut fanns en stat i landet som styrde och påverkade är det idag de ledande staterna, som USA, som har makt att påverka resten av världen. För att ens få en chans att påverka i framtiden kommer vi behöva föra våra förslag genom EU. Endast där kan vi göra vår röst tillräckligt hörd för att skapa en skillnad.
Det är åt det hållet det ser ut att gå nu. Det händer och det kommer fortsätta hända.
Religionen kommer också påverkas av framtiden. Här kan det gå åt två håll. Antingen kommer personer att acceptera sekulariseringen och tolerera att religioner löses upp och förlorar betydelse. Personer kommer tolerera att det tas lätt på religion och att egna tolkningar görs.
Det kan också skapa den effekten att folk vill skydda sig mot detta försök till ”modernisering” av deras religion. Det kan leda till att de håller fast vid sanningen i deras tro så hårt att de blir fientliga mot de som vill ha förändrig.
Även här går det åt farliga håll. Det skapas problem som inte är önskvärda när man vill skapa ett fullt fungerande samhälle. Antingen blir det ett samhälle där religion saknar betydelse (och tron är viktig om vi vill ha ett gott Sverige). Eller så blir fundamentalisterna fientliga i sin strävan att skydda sin religion och vi får istället ett samhälle med inbördes konflikter.
Självklart ska vi inte bara kolla på de problem som vårt samhälle kan komma att ha år 2100. Utvecklingen kan även leda till bra saker. En större gemenskap inom EU kan komma att förhindra krig och öka samarbetet mellan Europas länder. Det kan också hjälpa oss att påverka som det lilla land vi faktiskt är.
När det gäller religionen hoppas jag att vi kan bevara den. Jag hoppas inte att några konflikter ska behöva skapas över tron. Det är trots allt inte det som är religionens syfte. Jag hoppas istället på mer tolerans även om det inte borde gå så lågt att religionen på något sätt förlorar betydelse.
Källor
http://sveasebastianlithander.blogspot.com/
http://sveaisabellewadecki.blogspot.com/
http://svealeonardstenberg.blogspot.com/
Min syn på svenskhet har inte ändrats mycket från starten av det här Caset. Där emot har min syn på svenskhet blivit betydligt bredare. Efter allt vi har arbetat med och allt jag har lärt mig kan jag se mer i ordet ”svensk”. Det är inte längre den där människan som jag beskrev i mitt första inlägg. En person som jag endast beskrev kort som inskränkt när det gäller känslor, religion och andlighet. Nu är det något bredare och det betyder något mer. Jag skulle kunna använda en hel uppsats nu till att beskriva vad de innebär att vara svensk, något som jag aldrig kunnat drömma om när vi startade med Svea.
Jag ska dock inte bli allt för bred när går in på vad jag anser är svenskt. Jag ska betona vad jag anser vara grunden och ryggraden i det svenska beteendet. Det är just det som vår grupp såg exempel på när vi fick uppgift att bryta normen. Det är svenskars tendens att hålla sig för sig själva. Den egenskap som hindrar svenskar från att prata med okända människor och ”vara till besvär” genom att fråga hur någon mår.
Detta är en egenskap som jag ser genomgående i det svenska samhället. Jag ser det när jag sitter på bussen och var och en håller sig för sig själv, ensam på sitt dubbelsäte och med en blick som undviker att fastna på någon. Jag ser det när någon ramlar på gatan och de endast är en bråkdel av alla runt omkring som faktiskt skulle stanna och fråga hur det gick. Jag ser det när jag går på stan och varje människa skyndar fram för sig själv med blicken i marken. Jag ser det till och med i familjen där den yngre generationen glatt lämnar över ansvaret av sina föräldrar till staten.
Jag ska inte generalisera men detta är egenskaper som jag ser prov på genomgående i det svenska samhället.
Det är något som kräver förändring. Vi behöver folk som vågar ta steget och prata med kvinnan på busshållsplatsen och hjälpa damen med hennes tunga kassar. Vi har farligt mycket fördomar och idéer om vad som är rätt och fel. Det är de som behöver försvinna.
Det är svårt att sätta fingret på var denna vana och vilja att hålla sig för sig själv kommer ifrån. Efter att ha sett Världens Modernaste Land skulle jag säga att det kommer från vanor långt tillbaka i Sveriges historia. Sverige är och har genom hela historien varit ett glesbefolkat land där sällskap med andra har varit svårt på grund av de stora avstånden.
Den vanan sitter av allt att döma kvar hos det svenska folket. Vanan att klara sig för sig själv och agera oberoende av andra har inte släppt och när vi nu lever i en värld med otroligt små avstånd ser man det tydligare än någonsin. Trots att vi träffar nya personer varje dag så har vi en idiotisk ide som säger att vi inte får prata med dem. Det som tidigare var ”inte kan” har idag blivit ”inte får”.
Det var en nödvändighet att klara sig själv. Idag är det inte längre det, men vanan har på något sätt hängt med genom historien och kan ses som en stark egenskap i det svenska samhället idag.
Idag
Sedan har vi vad folk gillar att kalla den ”typiska svensken”.
Går det att förklara vad som är en ”typisk svensk”? Det finns många olika uppfattningar som svar på den frågan.
Jag har läst tre andra bloggar. Den första bloggen jag läste var Sebastian Lithanders. Hans beskrivning av svensken var vad jag skulle kalla ganska typisk. Enligt honom var den typiska svensken den som är expert på att bilda kö, på att hålla ordning och reda och den som är blyg och inte alltid säger som det är. Den typiska svensken firar midsommar och han nämnde även dalahäst och natur. Detta är egenskaper som många nämner när man frågar efter den typiska svensken.
Jag har även läst Isabelle Wadeckis blogg. Hon borjade ett inlägg med hej-jag-vill-inte-synas-och-vara-i-vägen-men-när-ni-gått-kan-ni-ge-er-fan-på-att-jag-ska-klaga. En bra mening som beskriver ett av de grundläggande dragen hos den ”typiska svensken”. När hon beskriver de ”typiska svensken” lägger hon mer vikt på beteende än saker och traditioner. Hon nämner ovilja att ta kontakt med människor och samtidigt den idé som finns hos svensken att han måste agera artigt och inte allt för uppseendeväckande eller annorlunda.
Den sista bloggen jag läser är skriven av Leonard Stenberg (själv kallar han den Vittras bästa blogg). ”Generellt sett ser jag en typisk svensk som en person som vill passa in. En typisk svensk har en idé om hur den typiska svensken är.” En bra mening som säger väldigt mycket. Leo beskriver det svenska beteendet och betonar deras vilja att vara trevliga och säga ”rätt” saker även när de inte menar det eller tycker något helt annat.
Alla personer vars bloggar jag har läst har mycket bestämda idéer om vad den ”typiska svensken” är. Det är farligt när vi kommer till det stadiet att alla har en idé om vad svenskhet är, speciellt när den bilden inte är skärskilt possetiv. Iden skapas (självklart måste vi själv ha skapat den genom visst hadlande) och vi känner oss tvingade att agera enligt den idén. I alla länder finns det vissa normer som folket måste leva upp till mer eller mindre för att accepteras. I Sverige har vi vissa hemska normer att leva upp till!
En av de normer vi ser i samhället är att man inte får stå ut från mängden. Man får inte på något sätt verka annorlunda eller konstig genom att bryta mot de oskrivna regler som finns. ”Medelklass” är ett fint ord i Sverige och har man karriär, villa och Volvo så blir man accepterad.
Denna idé leder då förstås till att ingen vågar gå åt andra hållet, bryta normen och prata med kvinnan på bussen. Vi får inte stå ut från mängden.
Här har vi problemet med ”den typiska svensken”. Det är inte en bra fras. Följer men det som folk anser vara ”typiskt” för svensken så blir man en grå och inskränkt figur som inte vågar sträcka sig ut och ta för sig av livet.
Tack gode gud att det finns undantag. Jag vill ha fler svenskar som tar steget och går emot strömmen. Som ler och pratar med folk, som gör något som andra inte vågar göra. Att bli kallad ”typisk svensk” är inte bra så snälla gör er inte förtjänta av en sådan benämning.
Imorgon
När det kommer till att spana in i Sveriges framtid finns det inga klara besked att ge. Men genom att kolla på Sveriges tidigare utveckling och struktur idag så kan man till viss del förutspå hur vårt samhälle kommer se ut om runt hundra år.
Utvecklingen går snabbt framåt. Jag har svårt att se hur kommunikationerna vi har i världen idag kan komma att gå snabbare. Avstånden blir hela tiden mindre. De krymper, inte bara när det gäller kommunikationer utan också när det gäller länder och kultur. Vi kan se hur gränser suddas ut och kulturer förloras till västerländska vanor. Vi ser hur land sekulariseras när religionen blir mindre betydande och mindre länder får mindre makt att påverka.
Sverige kommer i framtiden att få mindre makt att påverka. Det blir hela tiden svårare för små länder som Sverige att skapa en effekt på världssituationen. Idag när världen är så liten som den är, är det endast de stora staterna som klara av att påverka medans vi inte kan förhindra att påverkas. Det är ett problem. Där det förut fanns en stat i landet som styrde och påverkade är det idag de ledande staterna, som USA, som har makt att påverka resten av världen. För att ens få en chans att påverka i framtiden kommer vi behöva föra våra förslag genom EU. Endast där kan vi göra vår röst tillräckligt hörd för att skapa en skillnad.
Det är åt det hållet det ser ut att gå nu. Det händer och det kommer fortsätta hända.
Religionen kommer också påverkas av framtiden. Här kan det gå åt två håll. Antingen kommer personer att acceptera sekulariseringen och tolerera att religioner löses upp och förlorar betydelse. Personer kommer tolerera att det tas lätt på religion och att egna tolkningar görs.
Det kan också skapa den effekten att folk vill skydda sig mot detta försök till ”modernisering” av deras religion. Det kan leda till att de håller fast vid sanningen i deras tro så hårt att de blir fientliga mot de som vill ha förändrig.
Även här går det åt farliga håll. Det skapas problem som inte är önskvärda när man vill skapa ett fullt fungerande samhälle. Antingen blir det ett samhälle där religion saknar betydelse (och tron är viktig om vi vill ha ett gott Sverige). Eller så blir fundamentalisterna fientliga i sin strävan att skydda sin religion och vi får istället ett samhälle med inbördes konflikter.
Självklart ska vi inte bara kolla på de problem som vårt samhälle kan komma att ha år 2100. Utvecklingen kan även leda till bra saker. En större gemenskap inom EU kan komma att förhindra krig och öka samarbetet mellan Europas länder. Det kan också hjälpa oss att påverka som det lilla land vi faktiskt är.
När det gäller religionen hoppas jag att vi kan bevara den. Jag hoppas inte att några konflikter ska behöva skapas över tron. Det är trots allt inte det som är religionens syfte. Jag hoppas istället på mer tolerans även om det inte borde gå så lågt att religionen på något sätt förlorar betydelse.
Källor
http://sveasebastianlithander.blogspot.com/
http://sveaisabellewadecki.blogspot.com/
http://svealeonardstenberg.blogspot.com/
måndag 30 november 2009
Bryt normen!
Vi i vår grupp valde att bryta mot en av de starkare normerna i vårt samhälle: ”Tala aldrig med den som sitter bredvid dig på tunnelbanan”. För att sedan göra det ännu värre valde vi att föra en vild diskussion där målet var att försöka göra dem som satt bredvid engagerad. Vi testade detta på två olika personer och fick två mycket skilda och intressanta reaktioner.
I det första tåget satte sig Patricia och Julius bredvid en äldre dam medans jag gick en bit bort för att anteckna allt som sades. Patricia och Julius startade en diskussion angående Rosa Bandet och huruvida det var bra eller ej. Efter ett tag försökte de få med damen som satt mittemot genom att fråga om hon hade ett Rosa Band. Hon låtsades inte höra utan kollade stint ut genom fönstret. Patricia och Julius fortsatte med två frågor till men tanten vägrade lyssna. Julius lade då upp sina fötter på sätet bredvid henne och gick vidare till en diskussion om religion. Den här gången pratade Julius och Patricia bara med varandra men damen var trots det synbart besvärad av deras prat. Hon skruvade på sig och trots att hon bara hade mindre än en station kvar att åka så tog hon fram en bok som dök ner bakom. Jag kan slå vad om att hon inte hann läsa mycket innan hon fick bråttom av vid nästa stopp.
Nästa person som Julius och Patricia gjorde till offer var en yngre tjej i kanske övre tjugoårs ålder. Hennes reaktion var annorlunda än damens. Det märktes redan från början att hon lyssnade på det Patricia och Julius sade men trots det blev hon väldigt förvånad när hon blev frågad vad hon tyckte om Rosa Bandet. Hon skrattade och lyfte på ögonbrynen innan och tveksamt gav sig in i diskussionen. Det krävdes en del ansträngning från Julius och Patricias sida för att hålla henne kvar i snacket trots att hon inte verkade ha några problem med att bli indragen.
Folket som satt runt omkring såg förvånade ut över vad Julius och Patricia faktiskt gjorde. Två tjejer som satt bredvid mig skrattade tyst åt vad som hände och diskussionen fick många sneda blickar.
Den första reaktionen vi fick är den som jag skulle kalla typisk. Reaktionerna var båda mer eller mindre vad jag väntade mig. Båda ”offren” kände sig lite obekväma och det märktes att det inte ansågs vara ett normalt att prata med okända så som vi gjorde. I Sverige är det mycket viktigt att man följer normen. Den som bryter mot normen anses som konstig. Man ska hålla sig för sig själv och sköta sitt och inte lägga sig i vad andra gör.
Detta är definitivt en brist i vårt samhälle idag. Vi ser självständigt som något positivt och vi ryggar inför nya person och chansen att göra tågresan en aning roligare genom att prata med någon. Det är ganska alarmerande när man ser exempel på det som med den gamla damen. Vi måste se att detta kräver ändring. En tant ska inte behöva svimma av den enkla frågan om han har ett Rosa Band. Vi ville inte skada henne på något sätt, tvärt om. Ändå rusar hon av vagnen så fort hon får chansen att fly. Ett stort problem som kräver ändring.
Fler personer borde ta initiativet och prata med den som sitter bredvid på tåget eller står i samma busskur. En enkel handling som här kul och gör både dig och en annan människa lite gladare. Det krävs inte mycket om man vill köra en ändring. Ett leende eller ett ”hej” räcker för att göra en persons dag lite ljusare.
Om jag hade blivit utsatt för samma sak hade jag reagerat mer som den yngre tjejen. Jag hade definitivt blivit förvånad över att någon okänd valde att prata med mig men jag skulle snarare bli glad över att någon vågade vara öppen än ignorera personen.
I det första tåget satte sig Patricia och Julius bredvid en äldre dam medans jag gick en bit bort för att anteckna allt som sades. Patricia och Julius startade en diskussion angående Rosa Bandet och huruvida det var bra eller ej. Efter ett tag försökte de få med damen som satt mittemot genom att fråga om hon hade ett Rosa Band. Hon låtsades inte höra utan kollade stint ut genom fönstret. Patricia och Julius fortsatte med två frågor till men tanten vägrade lyssna. Julius lade då upp sina fötter på sätet bredvid henne och gick vidare till en diskussion om religion. Den här gången pratade Julius och Patricia bara med varandra men damen var trots det synbart besvärad av deras prat. Hon skruvade på sig och trots att hon bara hade mindre än en station kvar att åka så tog hon fram en bok som dök ner bakom. Jag kan slå vad om att hon inte hann läsa mycket innan hon fick bråttom av vid nästa stopp.
Nästa person som Julius och Patricia gjorde till offer var en yngre tjej i kanske övre tjugoårs ålder. Hennes reaktion var annorlunda än damens. Det märktes redan från början att hon lyssnade på det Patricia och Julius sade men trots det blev hon väldigt förvånad när hon blev frågad vad hon tyckte om Rosa Bandet. Hon skrattade och lyfte på ögonbrynen innan och tveksamt gav sig in i diskussionen. Det krävdes en del ansträngning från Julius och Patricias sida för att hålla henne kvar i snacket trots att hon inte verkade ha några problem med att bli indragen.
Folket som satt runt omkring såg förvånade ut över vad Julius och Patricia faktiskt gjorde. Två tjejer som satt bredvid mig skrattade tyst åt vad som hände och diskussionen fick många sneda blickar.
Den första reaktionen vi fick är den som jag skulle kalla typisk. Reaktionerna var båda mer eller mindre vad jag väntade mig. Båda ”offren” kände sig lite obekväma och det märktes att det inte ansågs vara ett normalt att prata med okända så som vi gjorde. I Sverige är det mycket viktigt att man följer normen. Den som bryter mot normen anses som konstig. Man ska hålla sig för sig själv och sköta sitt och inte lägga sig i vad andra gör.
Detta är definitivt en brist i vårt samhälle idag. Vi ser självständigt som något positivt och vi ryggar inför nya person och chansen att göra tågresan en aning roligare genom att prata med någon. Det är ganska alarmerande när man ser exempel på det som med den gamla damen. Vi måste se att detta kräver ändring. En tant ska inte behöva svimma av den enkla frågan om han har ett Rosa Band. Vi ville inte skada henne på något sätt, tvärt om. Ändå rusar hon av vagnen så fort hon får chansen att fly. Ett stort problem som kräver ändring.
Fler personer borde ta initiativet och prata med den som sitter bredvid på tåget eller står i samma busskur. En enkel handling som här kul och gör både dig och en annan människa lite gladare. Det krävs inte mycket om man vill köra en ändring. Ett leende eller ett ”hej” räcker för att göra en persons dag lite ljusare.
Om jag hade blivit utsatt för samma sak hade jag reagerat mer som den yngre tjejen. Jag hade definitivt blivit förvånad över att någon okänd valde att prata med mig men jag skulle snarare bli glad över att någon vågade vara öppen än ignorera personen.
1. Formell och Informell makt
Formell betyder, som följer viss form och har bestämd funktion. Formellmakt ges till de ledare som har blivit vald och erkänd som ledare genom t.ex. röstning. Ett exempel på en formell ledare kan vara presidenten eller statsministern i ett land. Han har formell makt eftersom han har blivit framvald under ett öppet beslut och erkänts som ledare av folket.
Sedan har vi den informella makten som är mer oklar. Här har maktinnehavaren inte blivit öppet utnämnd som ledare utan är bara den person som folk följer. Det kan vara den person i en klass som de andra klasskamraterna lyssnar på utan att ifrågasätta eller den person i ett gäng som alla vill vara.
Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör en person till en informell ledare. Han ges makten av de runt honom, ibland för att han är den naturliga och självklara ledare eller annars på grund av rädsla. Varje grupp har en ledare, formell eller informell. Ibland är det inte ens den formella ledaren som har den egentliga makten.
Ett exempel på det kan vi se i Ryssland. Dmitrij Medvedev är landets formella ledare. Han fungerar dock bara som marionett åt den egentliga, informella ledaren Vladimir Putin. Ett helt land som styrs av någon annan än den öppet valda. Det är förrädiskt hur makt, framförallt informell, kan manipuleras för egen vinning.
Mohammad Afsali söker jobb. Han har ett bra CV med passande utbildning och tidigare erfarenheter inom området. Han har bott i Sverige i många år hans svenska är mycket bra. Carl Axel Svensson söker samma jobb. Hans CV ser inte alls lika bra ut. Han har ingen passande utbildning för jobbet och inga tidigare arbetserfarenheter.
När arbetsgivaren ska ta in kandidater för intervju kollar han på deras CV. Han väljer att ta in Carl på intervju men nekar Mohammad en intervju på grund av hans ”opassande bakgrund”.
Mohammad har i den här situationen blivit kränkt på grund av sin etniska bakgrund. Han har rätt att anmäla den här situationen som ett brott mot diskrimineringslagstiftningen. Väljer han att anmäla detta så ska han vända sig till Diskriminerings Ombudsmannen. Av DO kan han få hjälp att anmäla situationen och förhoppningsvis få skadestånd för den orättvisa behandlingen och hindras från att bli utsatt för något liknande igen.
Sedan har vi den informella makten som är mer oklar. Här har maktinnehavaren inte blivit öppet utnämnd som ledare utan är bara den person som folk följer. Det kan vara den person i en klass som de andra klasskamraterna lyssnar på utan att ifrågasätta eller den person i ett gäng som alla vill vara.
Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör en person till en informell ledare. Han ges makten av de runt honom, ibland för att han är den naturliga och självklara ledare eller annars på grund av rädsla. Varje grupp har en ledare, formell eller informell. Ibland är det inte ens den formella ledaren som har den egentliga makten.
Ett exempel på det kan vi se i Ryssland. Dmitrij Medvedev är landets formella ledare. Han fungerar dock bara som marionett åt den egentliga, informella ledaren Vladimir Putin. Ett helt land som styrs av någon annan än den öppet valda. Det är förrädiskt hur makt, framförallt informell, kan manipuleras för egen vinning.
Mohammad Afsali söker jobb. Han har ett bra CV med passande utbildning och tidigare erfarenheter inom området. Han har bott i Sverige i många år hans svenska är mycket bra. Carl Axel Svensson söker samma jobb. Hans CV ser inte alls lika bra ut. Han har ingen passande utbildning för jobbet och inga tidigare arbetserfarenheter.
När arbetsgivaren ska ta in kandidater för intervju kollar han på deras CV. Han väljer att ta in Carl på intervju men nekar Mohammad en intervju på grund av hans ”opassande bakgrund”.
Mohammad har i den här situationen blivit kränkt på grund av sin etniska bakgrund. Han har rätt att anmäla den här situationen som ett brott mot diskrimineringslagstiftningen. Väljer han att anmäla detta så ska han vända sig till Diskriminerings Ombudsmannen. Av DO kan han få hjälp att anmäla situationen och förhoppningsvis få skadestånd för den orättvisa behandlingen och hindras från att bli utsatt för något liknande igen.
2. Från förslag till lag
En intressant fråga väcktes för några månader sedan i och med de vilda diskussioner som startades kring den ökande användningen av ECT eller elchocker som det kanske är mer känt som. Uppdrag Granskning hade under två veckor visat två dokumentärer om ECT som behandling av mentalsjukdom. Detta har väckt många starka reaktioner hos tittare och andra berörda som har bett oss, under diskussioner och via insändare, att ta upp frågan angående ECT och huruvida det är lämpligt som behandling eller ej.
Vi valde att ta tag i frågan och vi i regeringen satte igång en utredning. Auktoriteter och professorer inom området kontaktades och ombads vara med i en utredningsgrupp. Vi tog även i beaktande tigare ECT patienter som fick berätta om sina upplevelser kring behandlingen.
Utredningen blev stor och vi blev tvungna att vänta i nära fyra månader innan vi kunde ställa ihop vår motion. Resultatet av utredningen blev följande:
ECT är en mycket instabil behandling. Resultaten varierar mycket och inte alla som behandlas upplever någon förbättring. Behandlingen resulterar ofta i starka och obotliga bieffekter som minnesförlust och svårigheter med närminnet. Ingen ordentlig information ges och i olika informationshäften undanhålls viktig information om starkare biverkningar.
Vår motion skickades sedan vidare till Socialutskottet där en djupare diskussion mellan partierna startade. Våra tre representanter stämde med jämna mellanrum av med resten av partiet så att vi hela tiden var uppdaterade med det senaste kring frågan.
Den färdiga undersökningen och förslaget lades sedan fram i riksdagen för den slutliga debatten.
Vår Socialminister Göran Hägglund förde fram mycket bra argument för vår sak.
Socialdemokrat Ann Arleklo från Socialutskottet talade även hon för avskaffandet av ECT och även ökad kontroll av mentalvården i stort. Hon gav exempel med Anna Lind vars mördare var påverkad av psykiatriska droger under tiden för mordet.
Debatten blev inte lång då båda sidor höll med varandra i det mesta. Röstningen var knappt nödvändig då det visade sig att över åttiofem procent var mot den ökande användningen av ECT. Förslaget gick igenom.
Det sista steget i processen blev sedan att skriva ihop en ny lagtext som vi skickade ut till socialstyrelsen och vidare till landets alla socialanstalter.
Processen kommer bli lång och det kommer ta ett tag innan alla former av elchocksbehandling är borta från den Svenska mentalvården.
Vi valde att ta tag i frågan och vi i regeringen satte igång en utredning. Auktoriteter och professorer inom området kontaktades och ombads vara med i en utredningsgrupp. Vi tog även i beaktande tigare ECT patienter som fick berätta om sina upplevelser kring behandlingen.
Utredningen blev stor och vi blev tvungna att vänta i nära fyra månader innan vi kunde ställa ihop vår motion. Resultatet av utredningen blev följande:
ECT är en mycket instabil behandling. Resultaten varierar mycket och inte alla som behandlas upplever någon förbättring. Behandlingen resulterar ofta i starka och obotliga bieffekter som minnesförlust och svårigheter med närminnet. Ingen ordentlig information ges och i olika informationshäften undanhålls viktig information om starkare biverkningar.
Vår motion skickades sedan vidare till Socialutskottet där en djupare diskussion mellan partierna startade. Våra tre representanter stämde med jämna mellanrum av med resten av partiet så att vi hela tiden var uppdaterade med det senaste kring frågan.
Den färdiga undersökningen och förslaget lades sedan fram i riksdagen för den slutliga debatten.
Vår Socialminister Göran Hägglund förde fram mycket bra argument för vår sak.
Socialdemokrat Ann Arleklo från Socialutskottet talade även hon för avskaffandet av ECT och även ökad kontroll av mentalvården i stort. Hon gav exempel med Anna Lind vars mördare var påverkad av psykiatriska droger under tiden för mordet.
Debatten blev inte lång då båda sidor höll med varandra i det mesta. Röstningen var knappt nödvändig då det visade sig att över åttiofem procent var mot den ökande användningen av ECT. Förslaget gick igenom.
Det sista steget i processen blev sedan att skriva ihop en ny lagtext som vi skickade ut till socialstyrelsen och vidare till landets alla socialanstalter.
Processen kommer bli lång och det kommer ta ett tag innan alla former av elchocksbehandling är borta från den Svenska mentalvården.
fredag 20 november 2009
Manifest
Ett samhälle baserat på de Mänskliga Rättigheterna
I århundraden har länder strävat efter att bygga det perfekta samhället. Många gånger har försöken kraschat totalt och andra gånger har det lyckats bättre. Under historiens gång kan vi se exempel på dessa försök. Antikens Grekland, det Romerska Imperiet, Kommunismen i forna Sovjet och Kina, Nazist Tyskland. Dessa är alla samhällen som i sin strävan efter en utopi antingen lyckades eller misslyckades.
De mänskliga rättigheterna. Den samling rättigheter och friheter som ställts samman av FN i deras kamp mot en rättvisare och tryggare värld. Denna samling är välskriven och täcker och förbjuder alla de orättvisor och skador som en person kan tänkas bli utsatt för. Förordningen består av trettio punkter som har för avsikt att antingen se till att var person har sina grundläggande behov (som mat, rent vatten och bostad) tillfredsställda, att hindra var individ från att bli utsatt för övergrepp fysiskt och psykiskt (här räknas tortyr och slaveri in liksom alla former av diskriminering), och sist så ger de mänskliga rättigheterna oss friheter (så som frihet till rättegång, frihet att tänka vilka ens åsikter än må vara och frihet till nationalitet).
Grundbulten i denna samling friheter är den att alla människor är lika mycket värda. Hur en person än ser ut och vilka åsikter personen har eller vilka handlingar han utför så ska han ha precis samma förutsättningar och anses lika mycket värld som varje annan person på denna planet.
Om man kollar på världen idag så ser den inte ut som den borde.
Runt om på denna planet pågår det i just denna stund hemska saker. Civila och militär blir dödade i krig. Personer blir torterade, dömda utan bevis och förnekade rättegång. Folk förbjuds lämna sitt land och många saknar mat, vatten och något de kan kalla hem. De förbjuds att tänka och uttrycka sina åsikter, att ha sin religion eller tro och i flera länder har folket inget att säga till om.
Den tretionde och sista punkten lyder: ”Ingen kan ta dessa rättigheter och friheter ifrån oss”.
Det är en sådan otroligt viktig punkt, för utan den skulle de mänskliga rättigheterna vara utan betydelse. Dessa rättigheter och friheter är till för alla, alltid och ingen kan, under några omständigheter, ta de ifrån oss.
Men det händer i detta ögonblick. Var man än kollar så ser man orättvisor.
Vi behöver ett samhälle och en hel värld där dessa underbara friheter används av alla och utan undantag. Om vi gjorde det så skulle samhället som vi lever i inte se ut som det gör idag.
Då punkt tjugoett i de mänskliga rättigheterna säger ”rätten till demokrati” ska det ideala samhället var demokratiskt. Ett land där folket kan göra sin röst hörd och där den eventuella stadsministern eller presidenten sitter där med syftet att genomföra folkets önskningar och förbättra samhället till fördel för medborgarna.
”Rätten till utbildning” är självklart mycket viktig i skapandet av ett välmående samhälle. Utbildning ger landet kunskap och mer kapabla medborgare. Grundskolan borde vara gratis i varje land då detta utgör grunden för vårt lärande.
Punkt sju ”vi är alla skyddade av lagen” och punkt tio ”rätten till rättegång” (även punkt åtta, nio och elva som behandlar lag och rätt) är mycket viktiga i utformandet av ett rättvist och väl fungerande samhälle med gott rättssystem.
Det finns trettio av dess rättigheter och ingen är mindre viktig än den andra. Var och en måste följas och om de följs av alla, alltid så kommer vi se stora förändringar på samhället. Var människa på denna jord kommer betraktas som viktig och behandlas med värdighet. Världens länder och dess befolkning kommer vara mer välmående och jorden kommer bli en lyckligare plats att bo på.
Hur ska vi då uppnå detta…
Det första som måste göras om vi vill skapa detta samhälle är att sprida de mänskliga rättigheterna. Varje människa på denna planet måste bli medveten om de rättigheter och friheter som getts honom sedan födseln. Om var människa fick kunskap om de och kämpade för dem så skulle vi få en förändring. Kunskap om de är det första staget och vi måste sprida dessa kunskaper till alla de som i denna stund inte ges de rättigheter de har rätt till. Alla de som sitter i fängelse utan rättegång, de som fortfarande arbetar som slavar, de som blir orättvistbehandlade för sitt utseende och de som blir torterade för sina åsikter. Alla de människorna måste bli informerade om de mäskliga rättigheterna och man måste säga till dem ”dessa är dina rättigheter och de tillhör dig vart du än befinner dig. Stå upp och kämpa för dem för just nu förvägras de dig”.
Om ett helt folk stod upp och kämpade för sina rättigheter så skulle landet till slut bli tvunget att ge efter. Land efter land skulle skriva på fördraget och omforma sina lagar och system efter det.
I århundraden har länder strävat efter att bygga det perfekta samhället. Många gånger har försöken kraschat totalt och andra gånger har det lyckats bättre. Under historiens gång kan vi se exempel på dessa försök. Antikens Grekland, det Romerska Imperiet, Kommunismen i forna Sovjet och Kina, Nazist Tyskland. Dessa är alla samhällen som i sin strävan efter en utopi antingen lyckades eller misslyckades.
De mänskliga rättigheterna. Den samling rättigheter och friheter som ställts samman av FN i deras kamp mot en rättvisare och tryggare värld. Denna samling är välskriven och täcker och förbjuder alla de orättvisor och skador som en person kan tänkas bli utsatt för. Förordningen består av trettio punkter som har för avsikt att antingen se till att var person har sina grundläggande behov (som mat, rent vatten och bostad) tillfredsställda, att hindra var individ från att bli utsatt för övergrepp fysiskt och psykiskt (här räknas tortyr och slaveri in liksom alla former av diskriminering), och sist så ger de mänskliga rättigheterna oss friheter (så som frihet till rättegång, frihet att tänka vilka ens åsikter än må vara och frihet till nationalitet).
Grundbulten i denna samling friheter är den att alla människor är lika mycket värda. Hur en person än ser ut och vilka åsikter personen har eller vilka handlingar han utför så ska han ha precis samma förutsättningar och anses lika mycket värld som varje annan person på denna planet.
Om man kollar på världen idag så ser den inte ut som den borde.
Runt om på denna planet pågår det i just denna stund hemska saker. Civila och militär blir dödade i krig. Personer blir torterade, dömda utan bevis och förnekade rättegång. Folk förbjuds lämna sitt land och många saknar mat, vatten och något de kan kalla hem. De förbjuds att tänka och uttrycka sina åsikter, att ha sin religion eller tro och i flera länder har folket inget att säga till om.
Den tretionde och sista punkten lyder: ”Ingen kan ta dessa rättigheter och friheter ifrån oss”.
Det är en sådan otroligt viktig punkt, för utan den skulle de mänskliga rättigheterna vara utan betydelse. Dessa rättigheter och friheter är till för alla, alltid och ingen kan, under några omständigheter, ta de ifrån oss.
Men det händer i detta ögonblick. Var man än kollar så ser man orättvisor.
Vi behöver ett samhälle och en hel värld där dessa underbara friheter används av alla och utan undantag. Om vi gjorde det så skulle samhället som vi lever i inte se ut som det gör idag.
Då punkt tjugoett i de mänskliga rättigheterna säger ”rätten till demokrati” ska det ideala samhället var demokratiskt. Ett land där folket kan göra sin röst hörd och där den eventuella stadsministern eller presidenten sitter där med syftet att genomföra folkets önskningar och förbättra samhället till fördel för medborgarna.
”Rätten till utbildning” är självklart mycket viktig i skapandet av ett välmående samhälle. Utbildning ger landet kunskap och mer kapabla medborgare. Grundskolan borde vara gratis i varje land då detta utgör grunden för vårt lärande.
Punkt sju ”vi är alla skyddade av lagen” och punkt tio ”rätten till rättegång” (även punkt åtta, nio och elva som behandlar lag och rätt) är mycket viktiga i utformandet av ett rättvist och väl fungerande samhälle med gott rättssystem.
Det finns trettio av dess rättigheter och ingen är mindre viktig än den andra. Var och en måste följas och om de följs av alla, alltid så kommer vi se stora förändringar på samhället. Var människa på denna jord kommer betraktas som viktig och behandlas med värdighet. Världens länder och dess befolkning kommer vara mer välmående och jorden kommer bli en lyckligare plats att bo på.
Hur ska vi då uppnå detta…
Det första som måste göras om vi vill skapa detta samhälle är att sprida de mänskliga rättigheterna. Varje människa på denna planet måste bli medveten om de rättigheter och friheter som getts honom sedan födseln. Om var människa fick kunskap om de och kämpade för dem så skulle vi få en förändring. Kunskap om de är det första staget och vi måste sprida dessa kunskaper till alla de som i denna stund inte ges de rättigheter de har rätt till. Alla de som sitter i fängelse utan rättegång, de som fortfarande arbetar som slavar, de som blir orättvistbehandlade för sitt utseende och de som blir torterade för sina åsikter. Alla de människorna måste bli informerade om de mäskliga rättigheterna och man måste säga till dem ”dessa är dina rättigheter och de tillhör dig vart du än befinner dig. Stå upp och kämpa för dem för just nu förvägras de dig”.
Om ett helt folk stod upp och kämpade för sina rättigheter så skulle landet till slut bli tvunget att ge efter. Land efter land skulle skriva på fördraget och omforma sina lagar och system efter det.
söndag 15 november 2009
Vi som är emot gatuvåldet
Besök vår Facebook sida!
http://www.facebook.com/photo.php?pid=787486&id=1065460746#/group.php?gid=196119807441&ref=ts
Besök vår Facebook sida!
http://www.facebook.com/photo.php?pid=787486&id=1065460746#/group.php?gid=196119807441&ref=ts
fredag 13 november 2009
Tal om Mänskliga Rättigheter
Vet du vad mänskliga rättigheter är?
Varje människa har rätt till vissa rättigheter – helt enkelt på grund av det faktum att de är människor. De är ”rättigheter” för att de är saker man är tillåten att vara, att göra eller att ha. Dessa rättigheter finns där för ens skydd mot personer som möjligtvis skulle vilja göra illa eller skada en. De finns också där för att hjälpa människor samarbeta och leva i fred.
Många anser att Sverige är ett av de länder som följer de mänskliga rättigheterna och följer de bra men det är inte den riktiga sanningen. Kolla bara på Sverigedemokraternas försök att stämpla muslimerna som mindre värda när de mänskliga rättigheterna klart säger att var människa oavsett färg, åsikt eller ursprung är födda med lika värde.
Många fler mänskliga rättigheter bryts än vad folk tror. "Nr2. diskriminera inte” är en av de som bryts av Jimmie Åkesson med Sverige Demokraterna.
Men det finns också mindre kända rättigheter i fördraget som jag tror att många av er inte vetat om eller aldrig hört talar om. En av dem är ”nr. 13 friheten att röra sig” som ger oss alla rätt att gå dit vi vill och röra oss både inom landet och resa som vi vill. Vi har också ”nr. 12 rätten till privatliv” och ”nr. 17 rätten till sina egna saker”.
Det är viktigt att vara utbildad när det gäller mänskliga rättigheter. De är VÅRA rättigheter och VÅRA friheter och vi måste ha kunskap om dem för att vi ska kunna kämpa för dem. De är viktiga, inte bara för Sverige utan för hela världen. Vi måste hålla dem levande och kunskap om dem är det första steget.
Vi svenskar måste alltså skaffa oss kunskap om våra rättigheter och se till att de efterföljs. Stå emot hot som tillexempel Sverige Demokraternas tal mot muslimer med vår kunskap om de mänskliga rättigheterna och använda det som ett starkt argument i vår kamp mot orättvisor.
Den sista mänskliga rättigheten, för utan den skulle hela fördraget vara utan betydelse, är den att ”ingen kan ta dessa rättigheter och friheter ifrån oss”.
Motivering
Jag anser att de Mänskliga Rättigheterna är mycket viktiga när man vill skapa ett stabilt och välfungerande samhälle. Om det fanns ett land vars struktur var baserad på de Mänskliga Rättigheterna och om de följde dessa väl och utan undantag så skulle detta samhälle vara stabilt och invånarna välmående. Det finns självklart andra faktorer som spelar roll när man vill skapa ett bra samhälle (det krävs bra ledare och ett bra demokratiskt system)men om inte bara detta land men alla världens länder gav dessa rättigheter till sitt folk och såg till att de efterföljdes så skulle inte vår planet se ut som den gör idag. När jag kollar på världen idag ser jag krig, svält, diskriminering och orättvisor. Om dessa rättigheter, som är skapade så att de passar alla oavsett religion, hudfärg eller åsikt, faktiskt skulle börja tillämpas av alla skulle denna jord bli en bättre plats och mänsklighetens framtid skulle vara mer säker. Idag förgör vi istället oss själva. Vi dödar våra medmänniskor i krig och fattar okloka beslut i tron om att de hjälper nationen eller folket.
Vi behöver kunskap om de mänskliga rättigheterna, det är det som är lösningen. Och varför då inte börja i Sverige där vi har yttrandefrihet och en demokrati där folket får göra sig hört. Om Sverige kämpade för det skulle vi kunna påverka i EU och EU skulle i sin tur kunna göra en större inverkan på världen. Det är en viktig del om vi vill förändra Sverige och kanske så såsmåning om också världen.
Lär dig dina rättigheter, sprid de vidare, stå för dem och se till att de efterföljs. Vi måste ändra på den värld vi lever i idag och du kan ta det första steget mot en friare och lyckligare värld.
Varje människa har rätt till vissa rättigheter – helt enkelt på grund av det faktum att de är människor. De är ”rättigheter” för att de är saker man är tillåten att vara, att göra eller att ha. Dessa rättigheter finns där för ens skydd mot personer som möjligtvis skulle vilja göra illa eller skada en. De finns också där för att hjälpa människor samarbeta och leva i fred.
Många anser att Sverige är ett av de länder som följer de mänskliga rättigheterna och följer de bra men det är inte den riktiga sanningen. Kolla bara på Sverigedemokraternas försök att stämpla muslimerna som mindre värda när de mänskliga rättigheterna klart säger att var människa oavsett färg, åsikt eller ursprung är födda med lika värde.
Många fler mänskliga rättigheter bryts än vad folk tror. "Nr2. diskriminera inte” är en av de som bryts av Jimmie Åkesson med Sverige Demokraterna.
Men det finns också mindre kända rättigheter i fördraget som jag tror att många av er inte vetat om eller aldrig hört talar om. En av dem är ”nr. 13 friheten att röra sig” som ger oss alla rätt att gå dit vi vill och röra oss både inom landet och resa som vi vill. Vi har också ”nr. 12 rätten till privatliv” och ”nr. 17 rätten till sina egna saker”.
Det är viktigt att vara utbildad när det gäller mänskliga rättigheter. De är VÅRA rättigheter och VÅRA friheter och vi måste ha kunskap om dem för att vi ska kunna kämpa för dem. De är viktiga, inte bara för Sverige utan för hela världen. Vi måste hålla dem levande och kunskap om dem är det första steget.
Vi svenskar måste alltså skaffa oss kunskap om våra rättigheter och se till att de efterföljs. Stå emot hot som tillexempel Sverige Demokraternas tal mot muslimer med vår kunskap om de mänskliga rättigheterna och använda det som ett starkt argument i vår kamp mot orättvisor.
Den sista mänskliga rättigheten, för utan den skulle hela fördraget vara utan betydelse, är den att ”ingen kan ta dessa rättigheter och friheter ifrån oss”.
Motivering
Jag anser att de Mänskliga Rättigheterna är mycket viktiga när man vill skapa ett stabilt och välfungerande samhälle. Om det fanns ett land vars struktur var baserad på de Mänskliga Rättigheterna och om de följde dessa väl och utan undantag så skulle detta samhälle vara stabilt och invånarna välmående. Det finns självklart andra faktorer som spelar roll när man vill skapa ett bra samhälle (det krävs bra ledare och ett bra demokratiskt system)men om inte bara detta land men alla världens länder gav dessa rättigheter till sitt folk och såg till att de efterföljdes så skulle inte vår planet se ut som den gör idag. När jag kollar på världen idag ser jag krig, svält, diskriminering och orättvisor. Om dessa rättigheter, som är skapade så att de passar alla oavsett religion, hudfärg eller åsikt, faktiskt skulle börja tillämpas av alla skulle denna jord bli en bättre plats och mänsklighetens framtid skulle vara mer säker. Idag förgör vi istället oss själva. Vi dödar våra medmänniskor i krig och fattar okloka beslut i tron om att de hjälper nationen eller folket.
Vi behöver kunskap om de mänskliga rättigheterna, det är det som är lösningen. Och varför då inte börja i Sverige där vi har yttrandefrihet och en demokrati där folket får göra sig hört. Om Sverige kämpade för det skulle vi kunna påverka i EU och EU skulle i sin tur kunna göra en större inverkan på världen. Det är en viktig del om vi vill förändra Sverige och kanske så såsmåning om också världen.
Lär dig dina rättigheter, sprid de vidare, stå för dem och se till att de efterföljs. Vi måste ändra på den värld vi lever i idag och du kan ta det första steget mot en friare och lyckligare värld.
fredag 6 november 2009
Intervju
Gröna skogar, glittrande sjöar, forsande älvar och röda stugor med vita knutar.
Kurt berättar om sina tankar kring svenskhet: Sveriges befolkning har det bra. Jämfört med många andra länder så har vi det mycket lätt. Vi har allt nödvändigt inom räckhåll och är ofta materiallistiska till överflöd. Den typiska svensken är tystlåten, tillbakadragen och lyssnar oftast till auktoriteter innan de vågar agera själv. Enligt Kurt är den typiska svensken även ärlig om än på ett skyggt sätt och även bra när det kommer till att arbeta i grupp.
Enligt Kurt kan en person räknas som svensk när han handlar eller i alla fall försöker handla enligt svensk kultur och svenska traditioner. Utseende och ursprung behöver inte ha någon betydelse. En person kan vara en ny medborgare och ha mycket lite kunskap om språket men så länge personen faktiskt försöker lära sig språket och skaffar sig kunskap om Sveriges kultur så kan han räknas som svensk.
Om en person däremot vägrar ta till sig vår kultur, om han vägrar tala något annat än sitt modersmål och om han klagar över Sveriges traditioner istället för att ta dem till sig, då är personen inte värd att bli kallad svensk.
En invandrare behöver inte överge sin egen kultur för att räknas som svensk, bara vara mottaglig för en till.
Mina åsikter går mycket i stil med Kurts. När jag ska bedöma huruvida en person är svensk eller inte så kollar jag alltid på hans villighet att ta till kulturen. Träffar jag en utländsk person vars främsta intresse är att kritisera Sverige och personerna som lever här så är den personen inte värd att bli kallad svensk. En person kan därför själv välja om han vill räknas som svensk eller inte genom att handla på olika sätt gentemot landet. Han kan vilja bli svensk och visa det genom att agera svenskt eller han kan vägra bli svensk och visa det genom att kritisera och klaga på landet.
Denna syn på nationalitet och svenskhet kan dock ge vissa komplikationer. Då en person går på kultur när de bedömer en persons nationalitet kan det i ett samhälle leda till en uppdelning av olika folk. Personer som har en viss kultur hamnar på ett visst ställe skilt från personer med annan kultur. Detta kan man ta ett exempel på bara genom att kolla på Stockholm. I förorterna med sina bruna tegel byggnader och låga hyror bor invandrarna som samlats där de känner sig mest hemma. Inne i staden bor de rika, unga svenskarna som med sina framgångsrika föräldrar och fin jobb har ”lyckats”.
Det är en farlig kontrast. Den bidrar till att folk räknas som olika värda på grund av vilken kultur de har. En av de mest grundläggande reglerna som borde anses som självklar men inte alltid gör det är det att alla människor är LIKA. Var människa ska ha samma rättigheter som vilken annan människa och även om de väljer att leva olika liv så ska de respekteras för livet de väljer att leva.
Det kan verka som långsökt men det är mycket viktigt. Ett samhälle får inte delas upp efter olika personers kulturer. Denna etnonationalistiska syn som många har i större eller mindre grad på utländska personer kan mycket väl bidra till en splittring av vårt samhälle. Vi kan inte låta annan kultur, religion eller tankesätt hindra oss från att komma nära och lära känna en person.
Vare sig man väljer att kalla en svarthårig man med brytning svensk eller inte så kan man inte på något sätt behandla den personen annorlunda för den kultur han har.
I Sverige kan man se verkningarna från detta sätt att tänka som många har. När en invandrare kommer till Sverige med sin doktorslicens och livsglädje så knuffas han direkt in i den grå förorten och blir fråntagen sin licens med förklaringen att den inte gäller i vårt land. Han tvingas ta jobb som städare eller taxiförare för att han vägras annat. Svarige är idag en av de länder som har högst antal högutbildade taxiförare och detta är just på grund av den syn som vi har på icke-svenskar i Sverige.
Så alltså, man ska bli respekterad vad man än tänker eller tror på men man kan endast räknas som svensk om man om man tar till sig, eller är villig att ta till sig, Sveriges kultur.
Kurt berättar om sina tankar kring svenskhet: Sveriges befolkning har det bra. Jämfört med många andra länder så har vi det mycket lätt. Vi har allt nödvändigt inom räckhåll och är ofta materiallistiska till överflöd. Den typiska svensken är tystlåten, tillbakadragen och lyssnar oftast till auktoriteter innan de vågar agera själv. Enligt Kurt är den typiska svensken även ärlig om än på ett skyggt sätt och även bra när det kommer till att arbeta i grupp.
Enligt Kurt kan en person räknas som svensk när han handlar eller i alla fall försöker handla enligt svensk kultur och svenska traditioner. Utseende och ursprung behöver inte ha någon betydelse. En person kan vara en ny medborgare och ha mycket lite kunskap om språket men så länge personen faktiskt försöker lära sig språket och skaffar sig kunskap om Sveriges kultur så kan han räknas som svensk.
Om en person däremot vägrar ta till sig vår kultur, om han vägrar tala något annat än sitt modersmål och om han klagar över Sveriges traditioner istället för att ta dem till sig, då är personen inte värd att bli kallad svensk.
En invandrare behöver inte överge sin egen kultur för att räknas som svensk, bara vara mottaglig för en till.
Mina åsikter går mycket i stil med Kurts. När jag ska bedöma huruvida en person är svensk eller inte så kollar jag alltid på hans villighet att ta till kulturen. Träffar jag en utländsk person vars främsta intresse är att kritisera Sverige och personerna som lever här så är den personen inte värd att bli kallad svensk. En person kan därför själv välja om han vill räknas som svensk eller inte genom att handla på olika sätt gentemot landet. Han kan vilja bli svensk och visa det genom att agera svenskt eller han kan vägra bli svensk och visa det genom att kritisera och klaga på landet.
Denna syn på nationalitet och svenskhet kan dock ge vissa komplikationer. Då en person går på kultur när de bedömer en persons nationalitet kan det i ett samhälle leda till en uppdelning av olika folk. Personer som har en viss kultur hamnar på ett visst ställe skilt från personer med annan kultur. Detta kan man ta ett exempel på bara genom att kolla på Stockholm. I förorterna med sina bruna tegel byggnader och låga hyror bor invandrarna som samlats där de känner sig mest hemma. Inne i staden bor de rika, unga svenskarna som med sina framgångsrika föräldrar och fin jobb har ”lyckats”.
Det är en farlig kontrast. Den bidrar till att folk räknas som olika värda på grund av vilken kultur de har. En av de mest grundläggande reglerna som borde anses som självklar men inte alltid gör det är det att alla människor är LIKA. Var människa ska ha samma rättigheter som vilken annan människa och även om de väljer att leva olika liv så ska de respekteras för livet de väljer att leva.
Det kan verka som långsökt men det är mycket viktigt. Ett samhälle får inte delas upp efter olika personers kulturer. Denna etnonationalistiska syn som många har i större eller mindre grad på utländska personer kan mycket väl bidra till en splittring av vårt samhälle. Vi kan inte låta annan kultur, religion eller tankesätt hindra oss från att komma nära och lära känna en person.
Vare sig man väljer att kalla en svarthårig man med brytning svensk eller inte så kan man inte på något sätt behandla den personen annorlunda för den kultur han har.
I Sverige kan man se verkningarna från detta sätt att tänka som många har. När en invandrare kommer till Sverige med sin doktorslicens och livsglädje så knuffas han direkt in i den grå förorten och blir fråntagen sin licens med förklaringen att den inte gäller i vårt land. Han tvingas ta jobb som städare eller taxiförare för att han vägras annat. Svarige är idag en av de länder som har högst antal högutbildade taxiförare och detta är just på grund av den syn som vi har på icke-svenskar i Sverige.
Så alltså, man ska bli respekterad vad man än tänker eller tror på men man kan endast räknas som svensk om man om man tar till sig, eller är villig att ta till sig, Sveriges kultur.
tisdag 3 november 2009
Svenskhet
Något som gjorde ett intryck på mig och som jag tycker stämmer väldigt ofta när det gäller svenskar är att de är mycket försiktiga när det gäller känslor. Svenskar håller inne med vad de känner och tycker om saker och ting och de är ofta rädda rädda för att säga och mycket försiktiga.
Jag håller även med om att svenskar är väldigt obekväma när det kommer till religion och andlighet. Om någon skulle börja prata om andlighet eller känslor börjar svensken skruva på sig och och försökar snabbt byta samtalsämne.
Enligt mig är detta två mycket viktiga egenskaper som många svenskar inte har. Svenskar borde vara mer öppna och visa mer av både känslor och kärlek.
Jag håller även med om att svenskar är väldigt obekväma när det kommer till religion och andlighet. Om någon skulle börja prata om andlighet eller känslor börjar svensken skruva på sig och och försökar snabbt byta samtalsämne.
Enligt mig är detta två mycket viktiga egenskaper som många svenskar inte har. Svenskar borde vara mer öppna och visa mer av både känslor och kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)